saifos.blogg.se

Termin 6 på sjuksköterskeutbildningen.. var tog livet vägen? vad hände med det som en gång kallats fritid, njutning eller bara avslappning. Här får man njuta av de få och små stunder som finns. Nu kör vi fullt ös med VFU, alltså 100% där, sen är det ju även skola utöver det och sluttentan den 10/4. Har man pluggat till den, kan man någonting? Har man tillräckligt med kunskap? Ja, det är den stora frågan det. Plugget nja det har varit sidodär på sistående, när ska man orka med sånt... När ska man hinna...? Tur att man har påsken "fri" så man hinner plugga och kanske andas lite. Sen om jag kan tillräckligt frågar jag mig och ställer mig inför varje dag, minut och sekund. Min sista VFU placering är på neuroligen och det är svårt, det tycker jag, men man lär sig så mycket och det är så viktigt att jag kommer känna mig nöjd och "klar" när denna tid på neurologen är slut. just nu ser det ljust ut och jag hoppas att det kommer fortsätta in i ljuset, mot slutet och mot mitt nya liv som sjuksköterska. jag längtar, som jag sa till en vän idag, snart kan vi slappna av. inte göra någonting och bara njuta. vi kan arbeta och sen gå hem, vila i soffan med gott samvete, läsa en ny bok som inte handlar om människokroppen eller hur bra Orem är och hennes tänk kring egenvård. Vi behöver inte heller ha ångest över att vi inte klarar vår nästa tenta eller hinner klart med uppsattsen i tid. Vi behöver inte tänka på detta allt, fram tills vi väljer att börja studera på nytt och vidarutvecklas. Den känslan ska ja säga mina vänner, den känslan är den bästa känslan jag känt på länge. Jag har nog aldirig varit så skoltrött och less på allt som jag är nu. och jag ska försöka se det ljusa i allt och kämpa in i det sista. Men just nu är det svårt, och det kommer det vara. men jag försöker och jag vet att jag kan, för ja är snart där. jag uppfyller snart min livs dröm. Min flickdröm sen barndomen och mitt liv är snart så komplett som det kan vara för tillfället. jag kämpar för att jag vet att jag kan, jag vill och ja ska!